dans le dictionnaire PONS
fūcō <fūcāre> (fucus¹)
1. poet; nachkl.
- fuco
-
2.
- fuco
-
3. übtr
- fuco
-
| fūcō |
|---|
| fūcās |
| fūcat |
| fūcāmus |
| fūcātis |
| fūcant |
| fūcem |
|---|
| fūcēs |
| fūcet |
| fūcēmus |
| fūcētis |
| fūcent |
| fūcābam |
|---|
| fūcābās |
| fūcābat |
| fūcābāmus |
| fūcābātis |
| fūcābant |
| fūcārem |
|---|
| fūcārēs |
| fūcāret |
| fūcārēmus |
| fūcārētis |
| fūcārent |
